Här ett exempel på vad vänstern gjort med den stackars Wittgenstein:
Wittgenstein är svår att greppa. Han ska till exempel ha haft smak för amerikansk filmkultur och gillat att vissla klassiska stycken.
Å andra sidan finns det något i hans ledsamma förhållningssätt, hans onödiga tystnad (som alltså så tacksamt parodieras och vantolkas), hans tyska bildning, som tyder på en viss insikt. Och den visslande mannen var också samma person som genomskådade kärnan, det maskinella, i Brahms fruktansvärda hantverk.
http://gabrielsandberg.wordpress.com/2006/12/30/brahms-ex-machina/
http://tones.wolfram.com/
Wednesday, May 30, 2007
Monday, May 21, 2007
matematik är politik
Jag har anklagats för att vara världsfrånvänd.
Återigen tvingas jag citera Schopenhauer: "Världen är min föreställning." (min kursivering). Hur skulle jag kunna vara frånvänd från föreställningen om det är jag som är upphov till den?
Den frågan var inte retorisk, utan djupt mystisk.
Men, nu till ämnet. Skolastiska hårklyverier kring matematik är inte världsfrånvänt. Tvärtom. Matematik är politik.
Gödel delade upp förhållningssätten till matematiken i vänster och höger, inte helt olikt den uppdelning som gjorts ända sedan den olycksaliga revolutionen 1789.
Till vänster fanns enligt Gödel skeptikerna och materialisterna. Jag skulle här även ta med Aristoteles anhängare, nominalister, positivister, i dessa moderna tider även sk postmodernister. Gödel tänkte nog närmast på sina bekanta i den s k Wienkretsen med dess antimetafysiska attityd och deras syn på matematik endast som syntax, inramat i stora fruktansvärda citationstecken. Om Otto Weininger skrivit detta är jag säker på att han här tagit upp judarna i form av den platonska urtyp han själv (upp?)funnit. För min del tycker jag att Weininger då varit farligt nära en rasism som jag som bloggare ogärna hade publicerat.
På den andra sidan, den högra, fanns enligt Gödel spiritualisterna, idealisterna, teologerna. Kort sagt, de stora metafysikerna. Platons efterföljare. Sanningens sökare. Leibniz var som bekant Gödels största inspiration och han ställs i Gödels resonemang mot Newton och dennes urlackade världsbild som representant för vänstern. Och Gödel är förstås en enastående representant själv för denna matematik positionerad till höger.
Att denna uppdelning av matematiker i höger och vänster är korrekt bekräftas av den stackars Wittgenstein då denne förklarar att han "aldrig velat introducera bolsjevism i matematiken". Något som hans ledsamma förhållningssätt ändå gav upphov till då han likt en maktlös Kerenskij fått se vänstern ta över hans filosofi och lägga den i ruiner.
Återigen tvingas jag citera Schopenhauer: "Världen är min föreställning." (min kursivering). Hur skulle jag kunna vara frånvänd från föreställningen om det är jag som är upphov till den?
Den frågan var inte retorisk, utan djupt mystisk.
Men, nu till ämnet. Skolastiska hårklyverier kring matematik är inte världsfrånvänt. Tvärtom. Matematik är politik.
Gödel delade upp förhållningssätten till matematiken i vänster och höger, inte helt olikt den uppdelning som gjorts ända sedan den olycksaliga revolutionen 1789.
Till vänster fanns enligt Gödel skeptikerna och materialisterna. Jag skulle här även ta med Aristoteles anhängare, nominalister, positivister, i dessa moderna tider även sk postmodernister. Gödel tänkte nog närmast på sina bekanta i den s k Wienkretsen med dess antimetafysiska attityd och deras syn på matematik endast som syntax, inramat i stora fruktansvärda citationstecken. Om Otto Weininger skrivit detta är jag säker på att han här tagit upp judarna i form av den platonska urtyp han själv (upp?)funnit. För min del tycker jag att Weininger då varit farligt nära en rasism som jag som bloggare ogärna hade publicerat.
På den andra sidan, den högra, fanns enligt Gödel spiritualisterna, idealisterna, teologerna. Kort sagt, de stora metafysikerna. Platons efterföljare. Sanningens sökare. Leibniz var som bekant Gödels största inspiration och han ställs i Gödels resonemang mot Newton och dennes urlackade världsbild som representant för vänstern. Och Gödel är förstås en enastående representant själv för denna matematik positionerad till höger.
Att denna uppdelning av matematiker i höger och vänster är korrekt bekräftas av den stackars Wittgenstein då denne förklarar att han "aldrig velat introducera bolsjevism i matematiken". Något som hans ledsamma förhållningssätt ändå gav upphov till då han likt en maktlös Kerenskij fått se vänstern ta över hans filosofi och lägga den i ruiner.
För en icke-matematiker, vad består då denna uppdelning i, på ett lättfattligt sätt?
Vänstern tror i sitt övermod att vi människor har makten att förändra matematiken, precis som den politiska vänstern vill förändra världen. De till höger, vi, vi vet att sanningen är evig och oföränderlig.
http://www.neo-tech.com/advantages/advantage77.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Left-Right_politics
http://en.wikipedia.org/wiki/Alexander_KerenskyFriday, May 18, 2007
Bokrecension av "A New Kind of Science"
Man kan ha tolkat delar av mitt förra inlägg som vetenskapskritiskt. Det var inte min fulla mening. Vetenskapen har verkligen förändrat våra liv. Vad hade Tyska bloggen varit utan vetenskapen? Ett undangömt papyrus i en grotta? Dock. Framstegen är i grunden gjorda av ingenjörer och baserade på slaggprodukterna hos de stora tänkarna, varav vissa, troligen de flesta, varit tillräckligt paranoida för att tro att de varit den kosmiska konspirationen på spåren. Som om vi kunde komma närmare Gud bara för att vi numera kan fara till månen! Vilket högmod! Därav anmärkningen.
Nej. Mitt intresse för vetenskap är tvärtom stort. Och då talar jag inte om Nietzsches glada vetenskap med sitt gudsförnekande (vars engelska benämning säger en hel del) utan helt vanlig hederlig gammal vetenskap. Men också en ny sorts vetenskap. Det är nämligen vad en man vid namn Stephen Wolfram påstår sig ha uppfunnit.
Nej. Mitt intresse för vetenskap är tvärtom stort. Och då talar jag inte om Nietzsches glada vetenskap med sitt gudsförnekande (vars engelska benämning säger en hel del) utan helt vanlig hederlig gammal vetenskap. Men också en ny sorts vetenskap. Det är nämligen vad en man vid namn Stephen Wolfram påstår sig ha uppfunnit.
Stephen Wolfram, med sitt bekanta utseende
Boken med samma namn läste jag nyss och kunde snabbt avfärda dess anspråk. Detta är ju inget annat än Kroneckers gamla ”Gud skapade heltalen, resten är människans verk”. Med skillnaden att Gud enligt Wolfram skapade små prickar i ett raster och resten är människans verk.
Världen enligt Wolfram
Att författaren till denna blogg står på Cantors sida i striden mot Kronecker är uppenbart för varje vaken läsare. Men just därför är det intressant att se dessa outtröttliga argument för den diskreta matematiken (framförda på ett allt annat än diskret sätt) och dess förnekande av något bortom citattecknen drivna än längre till sin spets än någon medeltida nominalist någonsin kunnat drömma om. (Jag kan se storheten hos detta tankesätt jämfört med moderna tiders futtiga realism. π är förvisso ett påhitt men ett påhitt som Gud så att säga omfamnar. Det är här man så ofta brister i förståelse)
För icke matematiska läsare (ja till och med för hela mänskligheten, utom mig) är denna motsättning möjligen svår att greppa. Låt oss därför sammanfatta: Wolfram hävdar att lagarna för universum är så enkla att han kan beskriva dem på fyra rader medan jag hävdar att universum kan beskrivas med endast två ord: inte alls.
Wolfram kan å andra sidan utan problem beskrivas med ett ord. Jag misstänker att ni vet vilket. Trots det är boken alltså bra, slipad och med en överraskande självsäker ton. De börjar lära sig, ressentimentsmänniskorna. Läs den, och lär känna er fiende!
http://www.wired.com/wired/archive/10.06/wolfram.html
http://www.wolframscience.com/nksonline/toc.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Rule_110_cellular_automaton
http://en.wikipedia.org/wiki/Gay_Science
http://en.wikipedia.org/wiki/Leopold_Kronecker
http://en.wikipedia.org/wiki/Discrete_mathematics
http://en.wikipedia.org/wiki/Nominalism
http://en.wikipedia.org/wiki/Ressentiment
Saturday, May 12, 2007
Förföljelse
Jag har anklagats för att vara paranoid.
På ett ytligt sätt har ni kanske rätt, alla ni anklagare och förföljande fängelsekunder, (hur skulle jag kunna säga emot er?) men om man tänker tanken ända ned i det svarta djupet vänds allt som vanligt till sin motsats.
Paranoia, det är i grunden något som naiva optimister drabbas av. Optimister som inte orkar släppa misstanken att här finns dolda samband, sammanslutningar, världskonspirationer och därför ägnar sig åt ett febrilt fåfängt sökande efter dessa hemliga krafter. Vi brukar kalla dem vetenskapsmän.
Själv är jag optimist av ett annat slag. Jag vet att världen inte är ute efter mig. Jag vet att ni inte är ute efter mig. Jag vet att ni är mina hjärnspöken. Och ändå, trots detta, kommer jag aldrig att släppa taget utan förfölja er för alltid.
På ett ytligt sätt har ni kanske rätt, alla ni anklagare och förföljande fängelsekunder, (hur skulle jag kunna säga emot er?) men om man tänker tanken ända ned i det svarta djupet vänds allt som vanligt till sin motsats.
Paranoia, det är i grunden något som naiva optimister drabbas av. Optimister som inte orkar släppa misstanken att här finns dolda samband, sammanslutningar, världskonspirationer och därför ägnar sig åt ett febrilt fåfängt sökande efter dessa hemliga krafter. Vi brukar kalla dem vetenskapsmän.
Själv är jag optimist av ett annat slag. Jag vet att världen inte är ute efter mig. Jag vet att ni inte är ute efter mig. Jag vet att ni är mina hjärnspöken. Och ändå, trots detta, kommer jag aldrig att släppa taget utan förfölja er för alltid.
Friday, May 11, 2007
Om humor, skrattande och nöjet i att ha roligt
Jag har anklagats för att vara studentikos.
Här finns ingen anledning till försvar. Jag skrattar högt då jag läser en gynnare som Falstaff Fakir. Och jag värderar utbildning nästan lika högt som inbillning.
Om nu någon drar på munnen vid läsandet av en eller annan av mina spetsfundigheter är det helt på sin plats. Så länge han inte släpper blicken från målet.
Här finns ingen anledning till försvar. Jag skrattar högt då jag läser en gynnare som Falstaff Fakir. Och jag värderar utbildning nästan lika högt som inbillning.
Om nu någon drar på munnen vid läsandet av en eller annan av mina spetsfundigheter är det helt på sin plats. Så länge han inte släpper blicken från målet.
Thursday, May 3, 2007
Solanas, den fantastiska
Jag har anklagats för att vara antifeminist. Det är en fruktansvärd förenkling av ett svårt problem. Detta svåraste av problem som ju Strindberg benämnde det. Och även om Weininger onekligen var något på spåren tror jag inte att kvinnofrågan ännu funnit sin slutgiltiga lösning.
Ta till exempel en bok vid namn SCUM-manifestet som ska vara mycket omhuldad av feminismen. Författad av någon vid namn Valerie Solanas. Det påstås tydligen att det var en kvinna men vid en läsning skiner ett manligt tilltal igenom. Jag är inte den som är konspiratoriskt lagd men här anas en påhittad identitet. En Rosencreutz, en Shakespeare, en Leibniz. Någon att gömma sig bakom då man är på kollisionskurs med etablissemanget. Kanske tiden kommer att ge mig rätt här på samma sätt som historien blottat ovan nämnda namn. Vad gäller huvudpersonen i Fama Fraternitatis rådde förstås aldrig någon tvivel. Shakespeares sanna identitet har som tidigare nämnts på denna blogg utretts av Cantor och fuskspelet bakom namnet Leibniz var en av Gödels viktigaste upptäckter vid sidan av dennes ontologiska gudsbevis. Djupet i spekulerandet kring påhittade identiteter kan aldrig nog överskattas ety det är en ständig sanning att vi alla, hela mänskligheten, endast består av just påhittade identiteter. Nämligen: vad är det egentligen vi kallar "jag"? Jo, en mängd falska föreställningar!!! Och författaren till denna blogg är förstås inget undantag. Även jag är fånge under föreställningarna. Så länge citationstecknen tillåts regera, vill säga. Men nu har vi glidit från ämnet och tangerar tankebanor från tidigare blogginlägg.
Vad kan man då säga om boken? Inget kan vara mer på plats här än att fritt citera den stackars Wittgenstein då denne talar om Weiningers Geschlecht und Charakter: Det är inte nödvändigt eller ens möjligt att hålla med i det som skrivs. Det är tvärtom i författarens enorma misstag som storheten ligger. Om man däremot sätter ett negationstecken framför hela boken så uttalar den en djup sanning.
Solanas är inte bara Fantastisk. Nej, Solanas är Stor och Fantastisk. Allt fortfarande efter den stackars Wittgensteins ord.
Sådan Stor litteratur, sådan Fantastisk litteratur, känner författaren till denna blogg den mest intima släktskap med. Hur skulle Tyska bloggen då kunna vara antifeministisk?
http://sv.wikipedia.org/wiki/SCUM-manifestet
http://www.churchofeuthanasia.org/e-sermons/scum.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pseudonym
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pseudepigrafi
http://en.wikipedia.org/wiki/Fama_Fraternitatis
http://www.neatorama.com/2006/11/28/math-nerds-gone-wild-and-by-wild-we-mean-nuts/ (sic!)
http://en.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6del's_ontological_proof
http://en.wikipedia.org/wiki/Otto_Weininger#Influence_on_Wittgenstein
http://www.modtryk.dk/vispdf.phtml?isbnnr=8773947016
http://en.wikipedia.org/wiki/Fantastic
Ta till exempel en bok vid namn SCUM-manifestet som ska vara mycket omhuldad av feminismen. Författad av någon vid namn Valerie Solanas. Det påstås tydligen att det var en kvinna men vid en läsning skiner ett manligt tilltal igenom. Jag är inte den som är konspiratoriskt lagd men här anas en påhittad identitet. En Rosencreutz, en Shakespeare, en Leibniz. Någon att gömma sig bakom då man är på kollisionskurs med etablissemanget. Kanske tiden kommer att ge mig rätt här på samma sätt som historien blottat ovan nämnda namn. Vad gäller huvudpersonen i Fama Fraternitatis rådde förstås aldrig någon tvivel. Shakespeares sanna identitet har som tidigare nämnts på denna blogg utretts av Cantor och fuskspelet bakom namnet Leibniz var en av Gödels viktigaste upptäckter vid sidan av dennes ontologiska gudsbevis. Djupet i spekulerandet kring påhittade identiteter kan aldrig nog överskattas ety det är en ständig sanning att vi alla, hela mänskligheten, endast består av just påhittade identiteter. Nämligen: vad är det egentligen vi kallar "jag"? Jo, en mängd falska föreställningar!!! Och författaren till denna blogg är förstås inget undantag. Även jag är fånge under föreställningarna. Så länge citationstecknen tillåts regera, vill säga. Men nu har vi glidit från ämnet och tangerar tankebanor från tidigare blogginlägg.
Vad kan man då säga om boken? Inget kan vara mer på plats här än att fritt citera den stackars Wittgenstein då denne talar om Weiningers Geschlecht und Charakter: Det är inte nödvändigt eller ens möjligt att hålla med i det som skrivs. Det är tvärtom i författarens enorma misstag som storheten ligger. Om man däremot sätter ett negationstecken framför hela boken så uttalar den en djup sanning.
Solanas är inte bara Fantastisk. Nej, Solanas är Stor och Fantastisk. Allt fortfarande efter den stackars Wittgensteins ord.
Sådan Stor litteratur, sådan Fantastisk litteratur, känner författaren till denna blogg den mest intima släktskap med. Hur skulle Tyska bloggen då kunna vara antifeministisk?
http://sv.wikipedia.org/wiki/SCUM-manifestet
http://www.churchofeuthanasia.org/e-sermons/scum.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pseudonym
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pseudepigrafi
http://en.wikipedia.org/wiki/Fama_Fraternitatis
http://www.neatorama.com/2006/11/28/math-nerds-gone-wild-and-by-wild-we-mean-nuts/ (sic!)
http://en.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6del's_ontological_proof
http://en.wikipedia.org/wiki/Otto_Weininger#Influence_on_Wittgenstein
http://www.modtryk.dk/vispdf.phtml?isbnnr=8773947016
http://en.wikipedia.org/wiki/Fantastic
Wednesday, May 2, 2007
Den kvinnliga stölden
Tyska bloggen har ytterst få besökare. Statistiken visar detta. Av dessa är det dessutom ett mycket litet antal läsare som är trogna (här är det dock av yttersta vikt att det åtminstone finns en. Annars fanns det inget liv i denna hopplösa värld. Man får hoppas att fängelsekunderna kan hållas på behörigt avstånd!).
Att sakna läsare behöver inte vara ett problem. Många är de exempel där samtiden inte förstått storheten hos en tänkare. Och detta är ju enbart en blogg, mina lösryckta funderingar. Att nära en önskan att bli sedd är dock mänskligt (alltförmänskligt) och jag har därför nu studerat ett antal bloggar av det populärare slaget.
Dessa bloggar har ofta ett lättillgängligt innehåll men där finns även referenser till de stora namnen.
Denna blogg:
http://kkielos.blogspot.com/2006/03/feministerna-har-stulit-si_114308044795345928.html
nämner till exempel Nietzsche i samband med ett bokreferat. Och ställer retoriskt frågan: Nietzsche var väl inte nihilist?
Mycket intressant. Den som försöker besvara denna fråga är nämligen sannerligen ute på farlig mark. Man kommer här att tänka på en Zen-koan där en man hänger i en trädgren över ett stup. I tänderna. För att besvara frågan måste han öppna munnen, tappa sitt grepp och falla ned i fördärvet. Om han väljer tystnaden är han för evigt förlorad.
Men, låt oss ofråga frågan! Frågan ställd av en kvinna, likt en hund i avsaknad av all buddhanatur. Mu! Låt oss istället gå till blogginläggets själva innehåll.
En amerikan har tydligen skrivit en bok i vilken hävdas att feminismen är en blek kopia, ett hopplock och i sitt ursprung uppfunnen av män.
Vilken självklarhet! Man kan inte annat än misstänka att denne man själv är av det feminina slaget då han framför sådan gammal skåpmat. De som här följt mina inlägg om Weininger vet redan att varje originell idé per definition skapas av mannen. Vissa av dessa idéer kan sedan kopieras och tunnas ut till förvanskning av själlösa varelser, likt en Golem som i hybris gör uppror mot sin skapare. Detta är självklart och att feminismen är en sådan Golem är uppenbart. Jag har i ett tidigare inlägg, ”Kvinnor kan” (http://tyskabloggen.blogspot.com/2007/02/kvinnor-kan_21.html), utrett feminismens konsekvenser och följder när den följs helhjärtat, av en riktig man. Läs gärna detta igen!
Någon kunde nu invända att denna bloggs författare besitter okunskap om feminism. Det är inte sant. Jag har till exempel nyligen introducerats till en feminist vid namn Susan Faludi och hennes bok Backlash. Där anklagas män och media för att helt medvetet förfalska och förvränga vetenskapliga fakta i syfte att motverka den feministiska agendan och att utan grund beskylla feminismen för kvinnors problem. Jag har här inget att invända. Det är tvärtom uppenbart att hon har rätt. Frågan är bara hur lång tid det tar innan kvinnorna också lärt sig att kopiera även lögnen, manipulerandet och förtalet. Något säger mig att de är på god väg...
http://www.bloggtoppen.se/
http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Home
http://en.wikipedia.org/wiki/Nihilism#Nihilism_and_Nietzsche
http://perso.ens-lyon.fr/eric.boix/Koan/Mumonkan/05_Kyogen_mounts_the_tree.txt
http://en.wikipedia.org/wiki/Mu_%28negative%29
http://en.wikipedia.org/wiki/Buddha-nature
http://en.wikipedia.org/wiki/Golem
http://en.wikipedia.org/wiki/Feminism
http://www.svenska-artiklar.se/Article/Feminism/37
http://www.antifeminist.nu/index.php?sid=60
Att sakna läsare behöver inte vara ett problem. Många är de exempel där samtiden inte förstått storheten hos en tänkare. Och detta är ju enbart en blogg, mina lösryckta funderingar. Att nära en önskan att bli sedd är dock mänskligt (alltförmänskligt) och jag har därför nu studerat ett antal bloggar av det populärare slaget.
Dessa bloggar har ofta ett lättillgängligt innehåll men där finns även referenser till de stora namnen.
Denna blogg:
http://kkielos.blogspot.com/2006/03/feministerna-har-stulit-si_114308044795345928.html
nämner till exempel Nietzsche i samband med ett bokreferat. Och ställer retoriskt frågan: Nietzsche var väl inte nihilist?
Mycket intressant. Den som försöker besvara denna fråga är nämligen sannerligen ute på farlig mark. Man kommer här att tänka på en Zen-koan där en man hänger i en trädgren över ett stup. I tänderna. För att besvara frågan måste han öppna munnen, tappa sitt grepp och falla ned i fördärvet. Om han väljer tystnaden är han för evigt förlorad.
Men, låt oss ofråga frågan! Frågan ställd av en kvinna, likt en hund i avsaknad av all buddhanatur. Mu! Låt oss istället gå till blogginläggets själva innehåll.
En amerikan har tydligen skrivit en bok i vilken hävdas att feminismen är en blek kopia, ett hopplock och i sitt ursprung uppfunnen av män.
Vilken självklarhet! Man kan inte annat än misstänka att denne man själv är av det feminina slaget då han framför sådan gammal skåpmat. De som här följt mina inlägg om Weininger vet redan att varje originell idé per definition skapas av mannen. Vissa av dessa idéer kan sedan kopieras och tunnas ut till förvanskning av själlösa varelser, likt en Golem som i hybris gör uppror mot sin skapare. Detta är självklart och att feminismen är en sådan Golem är uppenbart. Jag har i ett tidigare inlägg, ”Kvinnor kan” (http://tyskabloggen.blogspot.com/2007/02/kvinnor-kan_21.html), utrett feminismens konsekvenser och följder när den följs helhjärtat, av en riktig man. Läs gärna detta igen!
Någon kunde nu invända att denna bloggs författare besitter okunskap om feminism. Det är inte sant. Jag har till exempel nyligen introducerats till en feminist vid namn Susan Faludi och hennes bok Backlash. Där anklagas män och media för att helt medvetet förfalska och förvränga vetenskapliga fakta i syfte att motverka den feministiska agendan och att utan grund beskylla feminismen för kvinnors problem. Jag har här inget att invända. Det är tvärtom uppenbart att hon har rätt. Frågan är bara hur lång tid det tar innan kvinnorna också lärt sig att kopiera även lögnen, manipulerandet och förtalet. Något säger mig att de är på god väg...
http://www.bloggtoppen.se/
http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Home
http://en.wikipedia.org/wiki/Nihilism#Nihilism_and_Nietzsche
http://perso.ens-lyon.fr/eric.boix/Koan/Mumonkan/05_Kyogen_mounts_the_tree.txt
http://en.wikipedia.org/wiki/Mu_%28negative%29
http://en.wikipedia.org/wiki/Buddha-nature
http://en.wikipedia.org/wiki/Golem
http://en.wikipedia.org/wiki/Feminism
http://www.svenska-artiklar.se/Article/Feminism/37
http://www.antifeminist.nu/index.php?sid=60
Subscribe to:
Posts (Atom)