Jag har anklagats för att vara fåfäng. Varför?
Fåfänga är blott yta. Och under denna yta finns hos mig ett djup som ingen kan avgränsa.
Låt oss kalla fåfänga ω, djupet för Ω.
Vi har just kommit närmare sanningen än Cantor gjorde under hela sin livstid. (och då talar vi givetvis om hans efterforskningar kring Bacon (ω) och Shakespeare (Ω), inte den hiskliga matematiska överlast han lämnat efter sig.)
http://www.quotationreference.com/quotefinder.php?bys=1&strt=1&subind=1&subj=Vanity
http://en.wikipedia.org/wiki/Omega
http://de.wikipedia.org/wiki/Georg_Cantor
http://en.wikipedia.org/wiki/Uncountable_set
http://en.wikipedia.org/wiki/Transfinite_number
http://en.wikipedia.org/wiki/Ein_sof
www.anecdotage.com/index.php?aid=15410
http://de.shakespeare-1.com/shakespeare-bacon-myth8shbn10.html
http://www.themystica.com/mystica/articles/b/bacon_francis.html
http://www.phoenixmasonry.org/secret_teachings_of_all_ages/bacon_shakspere_and_the_roscrucians.htm
http://shakespeareauthorship.com/bacpenl.html
http://home.att.net/~tleary/
http://www.mp3lyrics.org/g/gigi-dagostino/the-riddle/
Monday, February 26, 2007
Saturday, February 24, 2007
Pedagogik
Det har talats om uppfostran. Till och med de mycket unga lever nu i ett överflöd av stimuli. Ett tjutande, blinkande och trummande som inte kan vara bra för någon nerv.
Jag säger:
Ge barnen en femtedel så mycket att leka med och de lär sig fem gånger så mycket om världen.
Ge barnen en hundradel så mycket att leka med och de lär sig hundra gånger så mycket om sig själva.
Ge barnen ingenting alls och de lär sig vad oändlighet är.
Jag säger:
Ge barnen en femtedel så mycket att leka med och de lär sig fem gånger så mycket om världen.
Ge barnen en hundradel så mycket att leka med och de lär sig hundra gånger så mycket om sig själva.
Ge barnen ingenting alls och de lär sig vad oändlighet är.
Friday, February 23, 2007
De dansar numera öppet på gatorna.
Och vårt land har tagit dem till sig.
Denna kulturs förfall är inte bara ett faktum. Inte bara en fördom.
Det är en naturlag. En naturlag i upplösning.
Är den viktigaste frågan deras brott mot eviga lagar?
Nej, det må vara belagt med dödsstraff enligt min mening. Men förfallet handlar om andra frågor. Vilka är de? Vems är fördomarna? Här finns fröet till undergången...
Denna kulturs förfall är inte bara ett faktum. Inte bara en fördom.
Det är en naturlag. En naturlag i upplösning.
Är den viktigaste frågan deras brott mot eviga lagar?
Nej, det må vara belagt med dödsstraff enligt min mening. Men förfallet handlar om andra frågor. Vilka är de? Vems är fördomarna? Här finns fröet till undergången...
Plagiat
Jag har anklagats för plagiat. Att det saknas en egen röst.
Massornas babbel intresserar mig föga. Men här finns en poäng:
Har det någon betydelse vems rösten är?
Nej.
Det viktiga är att rösten vrålar.
http://bible.cc/john/1-23.htm
http://gudsvrede.blogspot.com/
http://bernhard-av-clairvaux.blogspot.com/
http://www.google.se/search?hl=sv&q=dilettantism+specialize+howling+cioran+&meta=
Massornas babbel intresserar mig föga. Men här finns en poäng:
Har det någon betydelse vems rösten är?
Nej.
Det viktiga är att rösten vrålar.
http://bible.cc/john/1-23.htm
http://gudsvrede.blogspot.com/
http://bernhard-av-clairvaux.blogspot.com/
http://www.google.se/search?hl=sv&q=dilettantism+specialize+howling+cioran+&meta=
Thursday, February 22, 2007
Solipsism
På allmän begäran, nu några ord om solipsismen, denna balansakt bland världsåskådningar.
Jag försöker hålla en pedagogisk ton. Låt oss därför åter tänka oss det cykliska förloppet för tydlighets skull, och jämföra med Spenglers syn på kulturer.
Ett barn föds. Det tillägnar sig språket. Begrepp som jag, mitt, vill, etc blir snart självklara verktyg för barnet. På samma sätt föds en kultur. I kommunikation med andra kulturer skapar den sig en identitet, ett kulturellt jag. Låt oss som ett pedagogiskt experiment kalla detta för Gud.
Ungdomen är en tid av styrka och stordåd. Såväl för en man som en kultur. Jaget, Guden är kraftfull, oreflekterande och ej ifrågasatt.
Sedan kommer så det första tecknet på nedgång. På civilisation.
Ett frö av tvivel slår rot och ett rö gror, växer, fångas av vinden, lever, dör och övergår så småningom i en ren förruttnelseprocess.
Kulturen drabbas av Gudsförnekelse, tvivel på sina ideal. Livskraften stelnar och tänkare tvingas lägga fram tekniska bevis för att försvara gudsbegreppet. Sakta analyseras vår Gud sönder och samman tills ungdomens kraft för alltid tynat bort.
På motsvarande sätt kan en människa drabbas. ”Psykoanalys är själv den sjukdom som den utgör sig vara botemedlet för”. Som alltid ger oss Karl Kraus sanningen. Introspektionen förvandlar hjälten, ariern, till någonting annat, litet, svagt, som inte ens Faust skulle släppa in i farstun. Jag splittras i ego, superego, id och slutligen finns bara en ansamling neuroner kvar. Mångkulturalism. Någonstans i detta förfall finns också ett stadium som skulle kunna benämnas ytlig solipsism. Ett tvivel på andra medvetandens existens. Men det är ett fåfängt försök att hindra fallet.
I denna svåra tid, i denna öken, hörs så en röst. En röst som ropar. Från ditt innersta hör du det: Det finns inget jag! Gud är död!
Detta är dödsdomen för kulturen och människan. Endast ett mekaniskt upprepande av vanor existerar efter detta rop. Jag blir ”jag”. Kulturen och dess gud blir blott en ”stor berättelse”. Och här slutar allt.
Jag, tänkare, människa, författare till tyska bloggen, finns inte. Jag är ett påhitt!!!
Men samtidigt är det här som det magiska kan inträffa. För bortom allt, gott, ont, jag, gud, finns ändå något. Och detta något vägrar acceptera de tomma orden. Här föds den äkta solipsismen. Och varifrån kommer den? Ja, det är det som är det mystiska. Det är det som är återuppståndelsen.
Jag är den jag är.
Det är bara jag som är jag.
Att så åter kunna hylla det tyska, sin egen genialitet, ja, livet självt. Vilken befrielse! Vilken frisk luft. Jag väljer här att avsluta med ett citat, ett citat från Guds Ord:
“om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv.”
Tänk!
Ett litet rö.
http://en.wikipedia.org/wiki/Solipsism
http://www.mv.helsinki.fi/home/wadenstr/europa/av1.htm#a3
http://de.wikipedia.org/wiki/Karl_Kraus
http://de.wikipedia.org/wiki/Johann_Faust#Die_Sage
http://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_d%C3%B6paren
http://en.wikipedia.org/wiki/I_am_that_I_am
http://www.htmlbible.com/sacrednamebiblecom/swedish/B02C003.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gud
http://bible.cc/john/1-1.htm
http://www.geocities.com/c_ansata/ToP2.html
http://www.kfs.org/~jonathan/witt/t564en.html
Jag försöker hålla en pedagogisk ton. Låt oss därför åter tänka oss det cykliska förloppet för tydlighets skull, och jämföra med Spenglers syn på kulturer.
Ett barn föds. Det tillägnar sig språket. Begrepp som jag, mitt, vill, etc blir snart självklara verktyg för barnet. På samma sätt föds en kultur. I kommunikation med andra kulturer skapar den sig en identitet, ett kulturellt jag. Låt oss som ett pedagogiskt experiment kalla detta för Gud.
Ungdomen är en tid av styrka och stordåd. Såväl för en man som en kultur. Jaget, Guden är kraftfull, oreflekterande och ej ifrågasatt.
Sedan kommer så det första tecknet på nedgång. På civilisation.
Ett frö av tvivel slår rot och ett rö gror, växer, fångas av vinden, lever, dör och övergår så småningom i en ren förruttnelseprocess.
Kulturen drabbas av Gudsförnekelse, tvivel på sina ideal. Livskraften stelnar och tänkare tvingas lägga fram tekniska bevis för att försvara gudsbegreppet. Sakta analyseras vår Gud sönder och samman tills ungdomens kraft för alltid tynat bort.
På motsvarande sätt kan en människa drabbas. ”Psykoanalys är själv den sjukdom som den utgör sig vara botemedlet för”. Som alltid ger oss Karl Kraus sanningen. Introspektionen förvandlar hjälten, ariern, till någonting annat, litet, svagt, som inte ens Faust skulle släppa in i farstun. Jag splittras i ego, superego, id och slutligen finns bara en ansamling neuroner kvar. Mångkulturalism. Någonstans i detta förfall finns också ett stadium som skulle kunna benämnas ytlig solipsism. Ett tvivel på andra medvetandens existens. Men det är ett fåfängt försök att hindra fallet.
I denna svåra tid, i denna öken, hörs så en röst. En röst som ropar. Från ditt innersta hör du det: Det finns inget jag! Gud är död!
Detta är dödsdomen för kulturen och människan. Endast ett mekaniskt upprepande av vanor existerar efter detta rop. Jag blir ”jag”. Kulturen och dess gud blir blott en ”stor berättelse”. Och här slutar allt.
Jag, tänkare, människa, författare till tyska bloggen, finns inte. Jag är ett påhitt!!!
Men samtidigt är det här som det magiska kan inträffa. För bortom allt, gott, ont, jag, gud, finns ändå något. Och detta något vägrar acceptera de tomma orden. Här föds den äkta solipsismen. Och varifrån kommer den? Ja, det är det som är det mystiska. Det är det som är återuppståndelsen.
Jag är den jag är.
Det är bara jag som är jag.
Att så åter kunna hylla det tyska, sin egen genialitet, ja, livet självt. Vilken befrielse! Vilken frisk luft. Jag väljer här att avsluta med ett citat, ett citat från Guds Ord:
“om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv.”
Tänk!
Ett litet rö.
http://en.wikipedia.org/wiki/Solipsism
http://www.mv.helsinki.fi/home/wadenstr/europa/av1.htm#a3
http://de.wikipedia.org/wiki/Karl_Kraus
http://de.wikipedia.org/wiki/Johann_Faust#Die_Sage
http://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_d%C3%B6paren
http://en.wikipedia.org/wiki/I_am_that_I_am
http://www.htmlbible.com/sacrednamebiblecom/swedish/B02C003.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gud
http://bible.cc/john/1-1.htm
http://www.geocities.com/c_ansata/ToP2.html
http://www.kfs.org/~jonathan/witt/t564en.html
Wednesday, February 21, 2007
Kvinnor kan
Jag såg ett program på TV i förrgår. Forskare sökte en förklaring, en bakgrund, till en mumie funnen i meditationsställning i Himalayas höjder.
En motsvarande mumie fanns tydligen även i Japan. Där hade traditionen behållit berättelsen kring den munk som låtit sig mumifieras. Mannen hade fastat i många månader, därefter satt sig i en låda som sänkts ner i marken och begravts. Under jorden hade sedan mannen mött döden i meditation. Detta tillvägagångssätt hade givit upphov till mumifieringen.
En berättelse så oerhört avlägsen i denna del av världen, i denna tidsepok. Det man framförallt saknar är de lärjungar som måste funnits för att hjälpa mannen att begrava sig själv. Förmodligen skulle en sådan hjälpande gärning i nutiden beskrivas i termer av sadism och kriminalitet. Det är inte utan att man kommer att tänka på Nietzsches ord om kvinnan som lägger all sin energi på att göra vägen mer framkomlig genom att plocka undan just de stenar man givit sig ut för att samla. Sådan är vår kultur nuförtiden.
Det pågår en debatt i dagstidningarna just nu huruvida kvinnor och deras könsroll i huvudsak är biologisk eller formad av uppfostran. För tillfället är det en kvinna som heter Annica Dahlström som är i fokus.
De två lägren är uppdelade i de som hänvisar till naturvetenskapliga beskrivningar av hur olika ämnen och hormoner påverkar vår personlighet och de som hävdar att könets beteende i huvudsak är inlärt, socialt konstruerat.
Häpnadsväckande nog är det kvinnosakskvinnorna som har det djupare perspektivet. Och det är inte bara könet som är en så kallad social konstruktion. Nej, hela världen är ett påhitt! Att erkänna detta är (som en noggrann läsare av tidigare inlägg redan förstått) en tillbakagång, men ändock ett oändligt större synsätt än de själsdöda ingenjörernas vetenskapstro. Det är också en viktig ingrediens i den mångtusenåriga hinduiska och buddhistiska traditionen. Var vår mumifierade munk, väl bekant med verklighetens illusion, Maya, stod, står, i denna fråga råder således inget större tvivel om.
Så, kvinnosakskvinnor, låt mig föreslå följande: Fasta i många månader, sätt er i en låda och låt er begravas levande. Jag är den första att ge er en hjälpande hand. Om ni verkligen tror på vad ni säger är detta den naturliga konsekvensen.
Allt annat är bara plockande med stenar.
http://www.mymultiplesclerosis.co.uk/stranger-than-fiction/self-made-mummy.html
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=618872
http://psalm119105.blogspot.com/2007/02/r-det-s-mrkligt.html
http://psalm119105.blogspot.com/2007/02/debatten-kring-knsroller-biologi-och.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4rartsfeminism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Likhetsfeminism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Konstruktivism_%28filosofi%29
http://www.univie.ac.at/constructivism/papers/2002/pitasi-rappaport.pdf
http://en.wikipedia.org/wiki/Maya_%28illusion%29
http://en.wikipedia.org/wiki/Ressentiment
En motsvarande mumie fanns tydligen även i Japan. Där hade traditionen behållit berättelsen kring den munk som låtit sig mumifieras. Mannen hade fastat i många månader, därefter satt sig i en låda som sänkts ner i marken och begravts. Under jorden hade sedan mannen mött döden i meditation. Detta tillvägagångssätt hade givit upphov till mumifieringen.
En berättelse så oerhört avlägsen i denna del av världen, i denna tidsepok. Det man framförallt saknar är de lärjungar som måste funnits för att hjälpa mannen att begrava sig själv. Förmodligen skulle en sådan hjälpande gärning i nutiden beskrivas i termer av sadism och kriminalitet. Det är inte utan att man kommer att tänka på Nietzsches ord om kvinnan som lägger all sin energi på att göra vägen mer framkomlig genom att plocka undan just de stenar man givit sig ut för att samla. Sådan är vår kultur nuförtiden.
Det pågår en debatt i dagstidningarna just nu huruvida kvinnor och deras könsroll i huvudsak är biologisk eller formad av uppfostran. För tillfället är det en kvinna som heter Annica Dahlström som är i fokus.
De två lägren är uppdelade i de som hänvisar till naturvetenskapliga beskrivningar av hur olika ämnen och hormoner påverkar vår personlighet och de som hävdar att könets beteende i huvudsak är inlärt, socialt konstruerat.
Häpnadsväckande nog är det kvinnosakskvinnorna som har det djupare perspektivet. Och det är inte bara könet som är en så kallad social konstruktion. Nej, hela världen är ett påhitt! Att erkänna detta är (som en noggrann läsare av tidigare inlägg redan förstått) en tillbakagång, men ändock ett oändligt större synsätt än de själsdöda ingenjörernas vetenskapstro. Det är också en viktig ingrediens i den mångtusenåriga hinduiska och buddhistiska traditionen. Var vår mumifierade munk, väl bekant med verklighetens illusion, Maya, stod, står, i denna fråga råder således inget större tvivel om.
Så, kvinnosakskvinnor, låt mig föreslå följande: Fasta i många månader, sätt er i en låda och låt er begravas levande. Jag är den första att ge er en hjälpande hand. Om ni verkligen tror på vad ni säger är detta den naturliga konsekvensen.
Allt annat är bara plockande med stenar.
http://www.mymultiplesclerosis.co.uk/stranger-than-fiction/self-made-mummy.html
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=618872
http://psalm119105.blogspot.com/2007/02/r-det-s-mrkligt.html
http://psalm119105.blogspot.com/2007/02/debatten-kring-knsroller-biologi-och.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4rartsfeminism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Likhetsfeminism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Konstruktivism_%28filosofi%29
http://www.univie.ac.at/constructivism/papers/2002/pitasi-rappaport.pdf
http://en.wikipedia.org/wiki/Maya_%28illusion%29
http://en.wikipedia.org/wiki/Ressentiment
Om nutiden
Och sen talar de i tidningarna om "fri kärlek".
"Fri kärlek".
-Inget annat än uppbundet hat.
"Fri kärlek".
-Inget annat än uppbundet hat.
Tillägg
Meningen i förra inlägget:
En nihilist förvånas av intet och anser intet värt.
Detta är inget empiriskt. Det är en definition.
En människa som säger sig älska hat, men hata kärleken. Den människan säger i grunden ingenting.
Kvar, finns en förvåning.
En nihilist förvånas av intet och anser intet värt.
Detta är inget empiriskt. Det är en definition.
En människa som säger sig älska hat, men hata kärleken. Den människan säger i grunden ingenting.
Kvar, finns en förvåning.
Tuesday, February 20, 2007
Cyklisk historia
Spengler beskriver i sin bok Västerlandets undergång hur kulturer uppstår, dör och förfaller. En döende kultur, som Rom, tas över av nya livskraftiga vildar och Visigoterna bygger det vi kallar Västerlandet. Han jämför denna västerländska civilisation med andra, så som den kinesiska, grekiska, etc etc etc. Slutsatsen är enkel. Västerlandet är dömt, så som Rom en gång var. Och vi lever i de yttersta tiderna.
Jag tänker här beskriva en annan cyklisk tanke som jag stött på i en uppsats. Trots uppsatsens totala felaktighet vill jag använda den. För att visa något mer. Något annat. Något hinsides.
http://jarda.peregrin.cz/mybibl/PDFTxt/476.pdf
Låt mig exemplifiera med en mening:
"Wagner är musikhistoriens största geni"
En till synes enkel mening. Men här finns utrymme för tvivel. Vi rör oss längs cirkeln: Vem menar jag med Wagner? Meningen lämnar en del underförstått. I ett annat sammanhang är "Wagner är arkitekturhistoriens största geni" både på sin plats och helt korrekt. Men då är vår mening felaktig. "Musikhistorien" är dessutom ett komplicerat begrepp. Vi talar givetvis om den västerländska. Den enda värd att nämnas. Men, här finns de lågsinta. De som sätter Brahms högre än Bruckner. Som inte har förmågan att se hur ett konststycke sträcker sig utöver sin simpla form, mot evigheten och sanningen. Dessa människor kan i en inte alltför avlägsen dystopi så till den grad ta över att detta upphöjda som Wagner givit mänskligheten inte ens får benämnas musik på grund av dess i småjudeaktighetens ögon bristande klassiska struktur. De ser inte styrkan i själva språnget, sprängandet. Slutligen, det grundläggande tvivlet... fanns det någon större än Wagner? Någon bortglömd? Jag bävar.
Jag tänker här beskriva en annan cyklisk tanke som jag stött på i en uppsats. Trots uppsatsens totala felaktighet vill jag använda den. För att visa något mer. Något annat. Något hinsides.
http://jarda.peregrin.cz/mybibl/PDFTxt/476.pdf
Låt mig exemplifiera med en mening:
"Wagner är musikhistoriens största geni"
En till synes enkel mening. Men här finns utrymme för tvivel. Vi rör oss längs cirkeln: Vem menar jag med Wagner? Meningen lämnar en del underförstått. I ett annat sammanhang är "Wagner är arkitekturhistoriens största geni" både på sin plats och helt korrekt. Men då är vår mening felaktig. "Musikhistorien" är dessutom ett komplicerat begrepp. Vi talar givetvis om den västerländska. Den enda värd att nämnas. Men, här finns de lågsinta. De som sätter Brahms högre än Bruckner. Som inte har förmågan att se hur ett konststycke sträcker sig utöver sin simpla form, mot evigheten och sanningen. Dessa människor kan i en inte alltför avlägsen dystopi så till den grad ta över att detta upphöjda som Wagner givit mänskligheten inte ens får benämnas musik på grund av dess i småjudeaktighetens ögon bristande klassiska struktur. De ser inte styrkan i själva språnget, sprängandet. Slutligen, det grundläggande tvivlet... fanns det någon större än Wagner? Någon bortglömd? Jag bävar.
Dessa orosmoment kan lämna en person i tvivel, relativism. Det är första steget mot västerlandets förfall. Efter relativism, så, nihilism. Vilken vanlig människa kan bära denna tyngd? Meningen är nu upplöst i sina beståndsdelar. En ond demiurg tolkar om de fem första bokstäverna W=B a=r g=a n=h e=m r=s. Varför inte? Du var nyss vid dina sinnes fulla bruk och när du nu läser igen säger den att Brahms är störst. En nihilist förvånas av intet och anser intet värt. Som sagt, vilken vanlig människa mäktar detta? Varje läsning är en fara, full av förruttnelsens rö.
Den starke trampar ej ner sig i detta träsk utan går vidare i cirkeln. Han (nej, inte en hon) ser nu möjligheterna, sin egen inre skaparkraft. Sitt tolkningsföreträde. Det finns inget tvivel längre. Jag säger att det handlar om kompositören Richard Wagner. Den ende. Och musikhistorien? Ja, den skriver jag. Själv. Allsmäktigt. Världen? Min värld. Min vilja. Min föreställning. Brahms? En fluga ej längre värd att nämna eller trampas på.
Denna förflyttning är endast förunnat geniet. Samhället som sådant klarar inte det språng som jag är säker på att Spengler en gång tog då han uppfann sin fantastiska teori. Och därmed är allt ändock dömt till nihilism, förfall och litenhet.
Slutligen bör tillägas att cirkeln inte är sluten förrän man återgått till det självklara. Och förmågan att kunna säga det, helt utan teoretiska stegar. Den enkla sanningen som varje människa sann mot sig själv vet:
Wagner är musikhistoriens största geni.
Spenglers pessimism kan alltså ur en viss synvinkel ha varit överdriven. I den mogna kulturen sägs återigen sanningar.
Och under en kort period kan man se vildarna leva sida vid sida med de upplysta.
http://www.oswaldmosley.com/people/spengler.html
http://www.emayzine.com/lectures/christrome.htm
http://de.wikipedia.org/wiki/Richard_Wagner
http://de.wikipedia.org/wiki/Otto_Wagner
http://de.wikipedia.org/wiki/Oswald_Spengler
http://en.wikipedia.org/wiki/Decline_of_the_West
http://www.hschamberlain.net/index.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Donald_Davidson_%28philosopher%29
http://www.johannesbrahms.org/
http://de.wikipedia.org/wiki/Anton_Bruckner
http://links.jstor.org/sici?sici=0027-4631(192704)13%3A2%3C329%3ABBB%3E2.0.CO%3B2-9
http://en.wikipedia.org/wiki/Arnold_J._Toynbee
http://www.unification.org/ucbooks/euth/Euth08-05.htm
http://www.onlineseats.com/theater/the-end-of-civilization-tickets/index.asp
http://en.wikipedia.org/wiki/Apocalypse_Culture
http://www.crusader.net/texts/bt/bt09.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Clash_of_civilizations
http://www.columbia.edu/cu/augustine/arch/nihilism.html#5
http://www.kfs.org/~jonathan/witt/t654en.html
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Ego_and_Its_Own
Monday, February 19, 2007
Mening
Det är jag som skriver denna mening.
Det är jag som läser denna mening.
Under minst ett ögonblick någon gång i tiden har båda dessa meningar varit sanna.
Den första då den skrevs, den andra för ett ögonblick sedan.
Man kan kanske tro att den första aldrig mer kommer att vara sann.
Ändå är det den som bär på den djupare sanningen. För alltid.
Det är jag som läser denna mening.
Under minst ett ögonblick någon gång i tiden har båda dessa meningar varit sanna.
Den första då den skrevs, den andra för ett ögonblick sedan.
Man kan kanske tro att den första aldrig mer kommer att vara sann.
Ändå är det den som bär på den djupare sanningen. För alltid.
Citationstecknen och kvinnofrågan
Kvinnofrågan har i princip varit löst sedan Otto Weininger.
Dennes teori kan sammanfattas inom ramen för citationsteckenfilosofin.
Kvinnor är fullständigt tomma, meningslösa objekt. De finns där endast för männen att fylla med mening.
Det är mannens, och i slutändan, geniets uppgift att skapa kvinnan.
Här finns en tydlig och skarp analogi till en godtycklig språklig sats. Att ge mening till de döda tecknen är en manlig läsares uppgift.
Kvinnan är syntaxen, mannen semantiken. Även den skarpaste kvinna ägnar sig endast åt meningslöst manipulerande av symboler.
Det manliga geniet skapar, från intet.
http://de.wikipedia.org/wiki/Weininger
http://www.paulstiles.org/Design/On%20Genius.htm
http://www.theabsolute.net/minefield/
http://www.df.lth.se/~triad/stirner/denende/denende.html#jagharbyggt
http://sv.wikipedia.org/wiki/August_Strindberg#Strindberg_och_kvinnofr.C3.A5gan
http://sv.wikipedia.org/wiki/August_Strindberg#Mystikern
http://en.wikipedia.org/wiki/Universality_%28philosophy%29
http://en.wikipedia.org/wiki/Misogyny
http://de.wikipedia.org/wiki/Genie
http://maxwellinstitute.byu.edu/display.php?table=review&id=590
http://de.wikipedia.org/wiki/Goethe
http://en.wikipedia.org/wiki/Ein_sof
http://weblog.bezembinder.nl/526-540/william-blake.jpg
http://www.brainyquote.com/quotes/quotes/p/persius160101.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Paracelsus
http://julest.com/sandman/az/images/rmadoc.jpg
http://de.wikipedia.org/wiki/Creatio_ex_nihilo
Dennes teori kan sammanfattas inom ramen för citationsteckenfilosofin.
Kvinnor är fullständigt tomma, meningslösa objekt. De finns där endast för männen att fylla med mening.
Det är mannens, och i slutändan, geniets uppgift att skapa kvinnan.
Här finns en tydlig och skarp analogi till en godtycklig språklig sats. Att ge mening till de döda tecknen är en manlig läsares uppgift.
Kvinnan är syntaxen, mannen semantiken. Även den skarpaste kvinna ägnar sig endast åt meningslöst manipulerande av symboler.
Det manliga geniet skapar, från intet.
http://de.wikipedia.org/wiki/Weininger
http://www.paulstiles.org/Design/On%20Genius.htm
http://www.theabsolute.net/minefield/
http://www.df.lth.se/~triad/stirner/denende/denende.html#jagharbyggt
http://sv.wikipedia.org/wiki/August_Strindberg#Strindberg_och_kvinnofr.C3.A5gan
http://sv.wikipedia.org/wiki/August_Strindberg#Mystikern
http://en.wikipedia.org/wiki/Universality_%28philosophy%29
http://en.wikipedia.org/wiki/Misogyny
http://de.wikipedia.org/wiki/Genie
http://maxwellinstitute.byu.edu/display.php?table=review&id=590
http://de.wikipedia.org/wiki/Goethe
http://en.wikipedia.org/wiki/Ein_sof
http://weblog.bezembinder.nl/526-540/william-blake.jpg
http://www.brainyquote.com/quotes/quotes/p/persius160101.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Paracelsus
http://julest.com/sandman/az/images/rmadoc.jpg
http://de.wikipedia.org/wiki/Creatio_ex_nihilo
Citationstecknets särställning inom interpunktion.
Låt oss tänka oss interpunktionstecknen som barn i skrivandets och språkets spretiga storfamilj.
Storebror punkt med ett ordningssinne och en bestämdhet. Van att strukturera och sätta stopp för de allra dunklaste oregerligt långa adjektivspäckade meningar där det så behövs. Komma, denna försoningens och överslätningens mellanbarn. Semikolon; en posör (och parenteserna dessa ödmjukhetens ursäktande småsystrar, brasklappar, undanflykter för svaga människor). Utropstecknet är en ung rebell! Frågetecknet, nyfiken, vetenskaplig, herr Warum, men kanske också blygt och osäkert undrande? Kolon: dogmatiskt, krävande. Ett problembarn och diktator, bäst i klassen. Låt oss ej heller glömma stjärnor och smileys, dessa databehandlingens bastarder.
Låt oss tänka detta.
Låt oss sedan tänka vidare. Högre. Beakta den allra skarpast lysande stjärna bland bokstävers åtskiljande: Citationstecknet. Även de andra tecknen inbjuder då och då till nivåers lekstuga, metapoetiska upptåg och sådana stänk av romantisk ironi som redan besudlat denna text. Men inget av dem har samma kraft, samma lyster, samma filosofiska djup och religiösa höjder som citationstecknet. I syskonskaran en Platon, en Buddha, en Schopenhauer, Fichte, Nietzsche, Frege eller kanske en Kant (och en Swedenborg). Kort sagt, ett finger, pekande på upplysning och fullständig klarhet. Men också ett bottenlöst träsk. Tankens kvicksand och ensamhetens djupaste förtvivlan. Kära läsare! Det är dags att erkänna det. Citationstecknet är inget simpelt syskon. Det är vägen. Det är sanningen. Det är döden.
Storebror punkt med ett ordningssinne och en bestämdhet. Van att strukturera och sätta stopp för de allra dunklaste oregerligt långa adjektivspäckade meningar där det så behövs. Komma, denna försoningens och överslätningens mellanbarn. Semikolon; en posör (och parenteserna dessa ödmjukhetens ursäktande småsystrar, brasklappar, undanflykter för svaga människor). Utropstecknet är en ung rebell! Frågetecknet, nyfiken, vetenskaplig, herr Warum, men kanske också blygt och osäkert undrande? Kolon: dogmatiskt, krävande. Ett problembarn och diktator, bäst i klassen. Låt oss ej heller glömma stjärnor och smileys, dessa databehandlingens bastarder.
Låt oss tänka detta.
Låt oss sedan tänka vidare. Högre. Beakta den allra skarpast lysande stjärna bland bokstävers åtskiljande: Citationstecknet. Även de andra tecknen inbjuder då och då till nivåers lekstuga, metapoetiska upptåg och sådana stänk av romantisk ironi som redan besudlat denna text. Men inget av dem har samma kraft, samma lyster, samma filosofiska djup och religiösa höjder som citationstecknet. I syskonskaran en Platon, en Buddha, en Schopenhauer, Fichte, Nietzsche, Frege eller kanske en Kant (och en Swedenborg). Kort sagt, ett finger, pekande på upplysning och fullständig klarhet. Men också ett bottenlöst träsk. Tankens kvicksand och ensamhetens djupaste förtvivlan. Kära läsare! Det är dags att erkänna det. Citationstecknet är inget simpelt syskon. Det är vägen. Det är sanningen. Det är döden.
Dödens etymologi må det ha skrivits om. Jag erkänner villigt bristen i mina egna efterforskningar. En sak vet dock till och med det minsta barn vad gäller döden. Det är att där döden funnit en boning, där har livet ej längre någon plats. Just så är det med citationstecken. Låt de små strecken omringa en intet ont anande mening, en mening full av ungdom och liv. Bevittna sedan hur den kvävs och berövas all sin ursprungliga kraft. Upplev hur uppmärksamheten på en mening förskjuts från den största andliga upphöjdhet till strukturen, orden, och slutligen bokstäverna, dessa språkets döda lemmar:
"Störst av allt är kärleken" innehåller femton konsonanter (varav en versal), sju vokaler och fyra mellanslag.
De mekanismer som framkallar denna plötsliga spädbarnsdöd och möjligheterna till en pånyttfödelse kommer att vara huvudobjektet för mina vidare studier av citationstecknet men jag kommer inte heller att väja för notationstekniska detaljer, frågor av matematisk karaktär eller rentav ett och annat ständigt döende citat från "omvärlden".
http://de.wikipedia.org/wiki/%22
http://en.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6del_numbering
http://de.wikipedia.org/wiki/Begriffsschrift
http://en.wikipedia.org/wiki/Deflationary_theory_of_truth
http://64.233.183.104/search?q=cache:FzaaUlKcOOsJ:www.glasgow.ac.uk/departments/philosophy/Undergraduate%2520Resources/Honours/Honours%2520Courses/JH2/Lecture%2520Notes%25204.doc+%22semantic+nihilism%22&hl=sv&ct=clnk&cd=19&gl=se
http://en.wikipedia.org/wiki/Death
http://64.233.183.104/search?q=cache:v3xbxwjaBTcJ:www.ledonline.it/leitmotiv/allegati/leitmotiv030304.pdf+%22Tr%C3%A4ume+der+Metaphysik%22&hl=sv&ct=clnk&cd=115&gl=se
http://www.songmeanings.net/lyric.php?lid=3530822107858487404
http://www.axt.org.uk/essays/sacks1.htm
http://www.bibel-online.net/buch/19.psalmen/10.html#10,1
http://en.wikipedia.org/wiki/Meaningless_statement
http://en.wikipedia.org/wiki/Syntax_error
http://cibot.blogspot.com/2006/04/intelligent-designers-strike-back-this_10.html
http://www.nodogs.org/nihilism.html
http://www.findarticles.com/p/articles/mi_m2346/is_n425_v107/ai_20418155
http://www.ingentaconnect.com/content/oso/775099/2003/00000001/00000001/art00004 http://folk.uio.no/hermanc/docs/VarietiesofQuotation.pdf
Subscribe to:
Posts (Atom)