Spengler beskriver i sin bok Västerlandets undergång hur kulturer uppstår, dör och förfaller. En döende kultur, som Rom, tas över av nya livskraftiga vildar och Visigoterna bygger det vi kallar Västerlandet. Han jämför denna västerländska civilisation med andra, så som den kinesiska, grekiska, etc etc etc. Slutsatsen är enkel. Västerlandet är dömt, så som Rom en gång var. Och vi lever i de yttersta tiderna.
Jag tänker här beskriva en annan cyklisk tanke som jag stött på i en uppsats. Trots uppsatsens totala felaktighet vill jag använda den. För att visa något mer. Något annat. Något hinsides.
http://jarda.peregrin.cz/mybibl/PDFTxt/476.pdf
Låt mig exemplifiera med en mening:
"Wagner är musikhistoriens största geni"
En till synes enkel mening. Men här finns utrymme för tvivel. Vi rör oss längs cirkeln: Vem menar jag med Wagner? Meningen lämnar en del underförstått. I ett annat sammanhang är "Wagner är arkitekturhistoriens största geni" både på sin plats och helt korrekt. Men då är vår mening felaktig. "Musikhistorien" är dessutom ett komplicerat begrepp. Vi talar givetvis om den västerländska. Den enda värd att nämnas. Men, här finns de lågsinta. De som sätter Brahms högre än Bruckner. Som inte har förmågan att se hur ett konststycke sträcker sig utöver sin simpla form, mot evigheten och sanningen. Dessa människor kan i en inte alltför avlägsen dystopi så till den grad ta över att detta upphöjda som Wagner givit mänskligheten inte ens får benämnas musik på grund av dess i småjudeaktighetens ögon bristande klassiska struktur. De ser inte styrkan i själva språnget, sprängandet. Slutligen, det grundläggande tvivlet... fanns det någon större än Wagner? Någon bortglömd? Jag bävar.
Jag tänker här beskriva en annan cyklisk tanke som jag stött på i en uppsats. Trots uppsatsens totala felaktighet vill jag använda den. För att visa något mer. Något annat. Något hinsides.
http://jarda.peregrin.cz/mybibl/PDFTxt/476.pdf
Låt mig exemplifiera med en mening:
"Wagner är musikhistoriens största geni"
En till synes enkel mening. Men här finns utrymme för tvivel. Vi rör oss längs cirkeln: Vem menar jag med Wagner? Meningen lämnar en del underförstått. I ett annat sammanhang är "Wagner är arkitekturhistoriens största geni" både på sin plats och helt korrekt. Men då är vår mening felaktig. "Musikhistorien" är dessutom ett komplicerat begrepp. Vi talar givetvis om den västerländska. Den enda värd att nämnas. Men, här finns de lågsinta. De som sätter Brahms högre än Bruckner. Som inte har förmågan att se hur ett konststycke sträcker sig utöver sin simpla form, mot evigheten och sanningen. Dessa människor kan i en inte alltför avlägsen dystopi så till den grad ta över att detta upphöjda som Wagner givit mänskligheten inte ens får benämnas musik på grund av dess i småjudeaktighetens ögon bristande klassiska struktur. De ser inte styrkan i själva språnget, sprängandet. Slutligen, det grundläggande tvivlet... fanns det någon större än Wagner? Någon bortglömd? Jag bävar.
Dessa orosmoment kan lämna en person i tvivel, relativism. Det är första steget mot västerlandets förfall. Efter relativism, så, nihilism. Vilken vanlig människa kan bära denna tyngd? Meningen är nu upplöst i sina beståndsdelar. En ond demiurg tolkar om de fem första bokstäverna W=B a=r g=a n=h e=m r=s. Varför inte? Du var nyss vid dina sinnes fulla bruk och när du nu läser igen säger den att Brahms är störst. En nihilist förvånas av intet och anser intet värt. Som sagt, vilken vanlig människa mäktar detta? Varje läsning är en fara, full av förruttnelsens rö.
Den starke trampar ej ner sig i detta träsk utan går vidare i cirkeln. Han (nej, inte en hon) ser nu möjligheterna, sin egen inre skaparkraft. Sitt tolkningsföreträde. Det finns inget tvivel längre. Jag säger att det handlar om kompositören Richard Wagner. Den ende. Och musikhistorien? Ja, den skriver jag. Själv. Allsmäktigt. Världen? Min värld. Min vilja. Min föreställning. Brahms? En fluga ej längre värd att nämna eller trampas på.
Denna förflyttning är endast förunnat geniet. Samhället som sådant klarar inte det språng som jag är säker på att Spengler en gång tog då han uppfann sin fantastiska teori. Och därmed är allt ändock dömt till nihilism, förfall och litenhet.
Slutligen bör tillägas att cirkeln inte är sluten förrän man återgått till det självklara. Och förmågan att kunna säga det, helt utan teoretiska stegar. Den enkla sanningen som varje människa sann mot sig själv vet:
Wagner är musikhistoriens största geni.
Spenglers pessimism kan alltså ur en viss synvinkel ha varit överdriven. I den mogna kulturen sägs återigen sanningar.
Och under en kort period kan man se vildarna leva sida vid sida med de upplysta.
http://www.oswaldmosley.com/people/spengler.html
http://www.emayzine.com/lectures/christrome.htm
http://de.wikipedia.org/wiki/Richard_Wagner
http://de.wikipedia.org/wiki/Otto_Wagner
http://de.wikipedia.org/wiki/Oswald_Spengler
http://en.wikipedia.org/wiki/Decline_of_the_West
http://www.hschamberlain.net/index.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Donald_Davidson_%28philosopher%29
http://www.johannesbrahms.org/
http://de.wikipedia.org/wiki/Anton_Bruckner
http://links.jstor.org/sici?sici=0027-4631(192704)13%3A2%3C329%3ABBB%3E2.0.CO%3B2-9
http://en.wikipedia.org/wiki/Arnold_J._Toynbee
http://www.unification.org/ucbooks/euth/Euth08-05.htm
http://www.onlineseats.com/theater/the-end-of-civilization-tickets/index.asp
http://en.wikipedia.org/wiki/Apocalypse_Culture
http://www.crusader.net/texts/bt/bt09.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Clash_of_civilizations
http://www.columbia.edu/cu/augustine/arch/nihilism.html#5
http://www.kfs.org/~jonathan/witt/t654en.html
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Ego_and_Its_Own
No comments:
Post a Comment