Förföljelse

Jag har anklagats för att vara paranoid.

På ett ytligt sätt har ni kanske rätt, alla ni anklagare och förföljande fängelsekunder, (hur skulle jag kunna säga emot er?) men om man tänker tanken ända ned i det svarta djupet vänds allt som vanligt till sin motsats.

Paranoia, det är i grunden något som naiva optimister drabbas av. Optimister som inte orkar släppa misstanken att här finns dolda samband, sammanslutningar, världskonspirationer och därför ägnar sig åt ett febrilt fåfängt sökande efter dessa hemliga krafter. Vi brukar kalla dem vetenskapsmän.

Själv är jag optimist av ett annat slag. Jag vet att världen inte är ute efter mig. Jag vet att ni inte är ute efter mig. Jag vet att ni är mina hjärnspöken. Och ändå, trots detta, kommer jag aldrig att släppa taget utan förfölja er för alltid.