Bokrecension av "A New Kind of Science"

Man kan ha tolkat delar av mitt förra inlägg som vetenskapskritiskt. Det var inte min fulla mening. Vetenskapen har verkligen förändrat våra liv. Vad hade Tyska bloggen varit utan vetenskapen? Ett undangömt papyrus i en grotta? Dock. Framstegen är i grunden gjorda av ingenjörer och baserade på slaggprodukterna hos de stora tänkarna, varav vissa, troligen de flesta, varit tillräckligt paranoida för att tro att de varit den kosmiska konspirationen på spåren. Som om vi kunde komma närmare Gud bara för att vi numera kan fara till månen! Vilket högmod! Därav anmärkningen.

Nej. Mitt intresse för vetenskap är tvärtom stort. Och då talar jag inte om Nietzsches glada vetenskap med sitt gudsförnekande (vars engelska benämning säger en hel del) utan helt vanlig hederlig gammal vetenskap. Men också en ny sorts vetenskap. Det är nämligen vad en man vid namn Stephen Wolfram påstår sig ha uppfunnit.

Stephen Wolfram, med sitt bekanta utseende

Boken med samma namn läste jag nyss och kunde snabbt avfärda dess anspråk. Detta är ju inget annat än Kroneckers gamla ”Gud skapade heltalen, resten är människans verk”. Med skillnaden att Gud enligt Wolfram skapade små prickar i ett raster och resten är människans verk.

Världen enligt Wolfram

Att författaren till denna blogg står på Cantors sida i striden mot Kronecker är uppenbart för varje vaken läsare. Men just därför är det intressant att se dessa outtröttliga argument för den diskreta matematiken (framförda på ett allt annat än diskret sätt) och dess förnekande av något bortom citattecknen drivna än längre till sin spets än någon medeltida nominalist någonsin kunnat drömma om. (Jag kan se storheten hos detta tankesätt jämfört med moderna tiders futtiga realism. π är förvisso ett påhitt men ett påhitt som Gud så att säga omfamnar. Det är här man så ofta brister i förståelse)

För icke matematiska läsare (ja till och med för hela mänskligheten, utom mig) är denna motsättning möjligen svår att greppa. Låt oss därför sammanfatta: Wolfram hävdar att lagarna för universum är så enkla att han kan beskriva dem på fyra rader medan jag hävdar att universum kan beskrivas med endast två ord: inte alls.

Wolfram kan å andra sidan utan problem beskrivas med ett ord. Jag misstänker att ni vet vilket. Trots det är boken alltså bra, slipad och med en överraskande självsäker ton. De börjar lära sig, ressentimentsmänniskorna. Läs den, och lär känna er fiende!


http://www.wired.com/wired/archive/10.06/wolfram.html
http://www.wolframscience.com/nksonline/toc.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Rule_110_cellular_automaton
http://en.wikipedia.org/wiki/Gay_Science
http://en.wikipedia.org/wiki/Leopold_Kronecker
http://en.wikipedia.org/wiki/Discrete_mathematics
http://en.wikipedia.org/wiki/Nominalism
http://en.wikipedia.org/wiki/Ressentiment

http://en.wikipedia.org/wiki/Problem_of_universals