Borges

Jag planerar ett något längre blogginlägg om den argentinske författaren Jorge Luis Borges.

Ämnen jag vill beröra i inlägget är dennes s.k. internationalism och varför man lika gärna skulle kunna kalla honom tysk, dra en linje från en särskild tysk mystik. Från till exempel Eckhart, Boehme, givetvis Goethe, den store, via Schopenhauer och dennes mystiska österländska influenser som egentligen hämtats ur själva det tyska hjärtat till Haeckel till Deutsches Requiem (novellen, inte fluglorten) och till ett försvarande av fascismen, denna, framförallt ur idémässiga perspektiv, underskattade tradition och (vågar man erkänna det?) religion.

Att sedan knyta samman detta med modernitetens matematiska samhällsanalys (den så kallade spelteorin, uppfunnen av ungersk-amerikansk-judiske militäringenjören Von Neumann), men ur samma perspektiv som Pierre Menards försök att förbättra schackspelet med decimerat antal pjäser. Detta öppnar då upp för att med direkt vetenskaplig precision härleda det som vi i allmänhet benämner "samhälle" och dess nära stående förfall. Inifrån systemet, så att säga.

Borges ständigt återkommande listor, med namn ur skilda kulturer, men alltid en inte helt svårupptäckt men ändock mystisk, beröringspunkt vill jag även komplettera med en egen lista av namn som jag saknat i de noveller jag läst. Det är bekant att Borges uppskattade en språkfilosof som Mauthner, men även Tyska psykologer som Otto Weininger och Carl Jung hade jag till exempel velat se i en uppräkning över hur dessa tankar når en gräns av storhet och möter ett baksug. I denna moderna tid hade jag önskat se rena illusionister, som Orson Welles få en framträdande plats. För att markera syftet vill jag givetvis ha med Siegfried (sic!) & Roy. Men även för slutfasen typiska namn som Penn och Teller.

Slutligen skulle ett avsnitt om Borges speciella stil infogas. Hur den på alldeles egen hand sammanfaller, på ett närmast Krausianskt sätt (och därmed trots allt, ärligt, men tvärtemot), med den slapphet och uppgivenhet som sedan förra sekelskiftets envisa kraftansamling mot den kraftiga blåsten slutligen dött ut till att endast bli en lös idé, slarvigt genomförd och i stort sett utan verklig mening. Ett hafsverk. Och med en antydan mot något som helt enkelt saknas. Något ej existerande.

Här är jag nu. Är jag en bakåtsträvare, en reaktionär (rentav fascist? Hemska tanke i denna tid), en Don Quijote (så som författad av Cervantes, ej Menard) som väljer att samla kraft för att möta de förgörande vindarna och hävda att jag inte har skrivit detta planerade blogginlägg ännu?


http://de.wikipedia.org/wiki/Jorge_Luis_Borges
http://www.literatura.us/borges/deutsches.html
http://de.wikipedia.org/wiki/Ein_deutsches_Requiem
http://en.wikipedia.org/wiki/Chess_variant
http://en.wikipedia.org/wiki/Game_theory
http://en.wikipedia.org/wiki/Von_Neumann
http://en.wikipedia.org/wiki/Pierre_Menard_%28fictional_character%29
http://de.wikipedia.org/wiki/Otto_Weininger
http://de.wikipedia.org/wiki/Carl_Jung
http://www.wku.edu/~jan.garrett/jung.htm
http://www3.bc.sympatico.ca/st_simons/arm03.htm
http://de.wikipedia.org/wiki/Deutscher_Monistenbund
http://de.wikipedia.org/wiki/Siegfried_der_Drachent%C3%B6ter
http://de.wikipedia.org/wiki/Siegfried_%26_Roy
http://www.transparencynow.com/welles.htm
http://maverickphilosopher.powerblogs.com/posts/1116517688.shtml
http://en.wikipedia.org/wiki/Don_Quijote
http://www.encyclopedia.com/doc/1G1-156090908.html
http://www.h-net.org/~cervantes/csa/articf01/pendleto.pdf
http://www.andinia.com/a23197.shtml