Jag har anklagats för att vara nazist.
Därför tar jag nu bestämt avstånd från nazismen, detta pöbelns råmande.
Och Hitler: Inget annat än en tysk Smerdjakov.
Thursday, March 8, 2007
Tuesday, March 6, 2007
Patetisk blogghysteri
Karl Kraus, ja.
Världens förste bloggare, som DN tidigare antytt.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=615810
Karl Kraus hade otvivelaktigt det tyska perspektivet för ögonen i likhet med denna bloggs författare. Men det är ändå en skymf.
En skymf mot ett geni som verkade under en tid då det skrivna ordet fortfarande existerade. I världen.
Världen, som absolut inte, aldrig, enbart är allt som är fallet.
Världens förste bloggare, som DN tidigare antytt.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=615810
Karl Kraus hade otvivelaktigt det tyska perspektivet för ögonen i likhet med denna bloggs författare. Men det är ändå en skymf.
En skymf mot ett geni som verkade under en tid då det skrivna ordet fortfarande existerade. I världen.
Världen, som absolut inte, aldrig, enbart är allt som är fallet.
Ursäkt
Jag gick möjligen för hårt fram mot Von Neumann när jag kallar honom för simpel ingenjör (och diverse andra invektiv). Han var ju trots allt mannen som, när det som mest behövdes, stödde den siste tyske mystikern: Gödel. Låt mig gissa att vi har herr Warums fåfänga att tacka för detta. Djupet, det oerhörda, det öppnade sig nog aldrig ens det allra minsta för dynamitarden.
http://de.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6del
http://de.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6del
Monday, March 5, 2007
Borges
Jag planerar ett något längre blogginlägg om den argentinske författaren Jorge Luis Borges.
Ämnen jag vill beröra i inlägget är dennes s.k. internationalism och varför man lika gärna skulle kunna kalla honom tysk, dra en linje från en särskild tysk mystik. Från till exempel Eckhart, Boehme, givetvis Goethe, den store, via Schopenhauer och dennes mystiska österländska influenser som egentligen hämtats ur själva det tyska hjärtat till Haeckel till Deutsches Requiem (novellen, inte fluglorten) och till ett försvarande av fascismen, denna, framförallt ur idémässiga perspektiv, underskattade tradition och (vågar man erkänna det?) religion.
Att sedan knyta samman detta med modernitetens matematiska samhällsanalys (den så kallade spelteorin, uppfunnen av ungersk-amerikansk-judiske militäringenjören Von Neumann), men ur samma perspektiv som Pierre Menards försök att förbättra schackspelet med decimerat antal pjäser. Detta öppnar då upp för att med direkt vetenskaplig precision härleda det som vi i allmänhet benämner "samhälle" och dess nära stående förfall. Inifrån systemet, så att säga.
Borges ständigt återkommande listor, med namn ur skilda kulturer, men alltid en inte helt svårupptäckt men ändock mystisk, beröringspunkt vill jag även komplettera med en egen lista av namn som jag saknat i de noveller jag läst. Det är bekant att Borges uppskattade en språkfilosof som Mauthner, men även Tyska psykologer som Otto Weininger och Carl Jung hade jag till exempel velat se i en uppräkning över hur dessa tankar når en gräns av storhet och möter ett baksug. I denna moderna tid hade jag önskat se rena illusionister, som Orson Welles få en framträdande plats. För att markera syftet vill jag givetvis ha med Siegfried (sic!) & Roy. Men även för slutfasen typiska namn som Penn och Teller.
Slutligen skulle ett avsnitt om Borges speciella stil infogas. Hur den på alldeles egen hand sammanfaller, på ett närmast Krausianskt sätt (och därmed trots allt, ärligt, men tvärtemot), med den slapphet och uppgivenhet som sedan förra sekelskiftets envisa kraftansamling mot den kraftiga blåsten slutligen dött ut till att endast bli en lös idé, slarvigt genomförd och i stort sett utan verklig mening. Ett hafsverk. Och med en antydan mot något som helt enkelt saknas. Något ej existerande.
Här är jag nu. Är jag en bakåtsträvare, en reaktionär (rentav fascist? Hemska tanke i denna tid), en Don Quijote (så som författad av Cervantes, ej Menard) som väljer att samla kraft för att möta de förgörande vindarna och hävda att jag inte har skrivit detta planerade blogginlägg ännu?
http://de.wikipedia.org/wiki/Jorge_Luis_Borges
http://www.literatura.us/borges/deutsches.html
http://de.wikipedia.org/wiki/Ein_deutsches_Requiem
http://en.wikipedia.org/wiki/Chess_variant
http://en.wikipedia.org/wiki/Game_theory
http://en.wikipedia.org/wiki/Von_Neumann
http://en.wikipedia.org/wiki/Pierre_Menard_%28fictional_character%29
http://de.wikipedia.org/wiki/Otto_Weininger
http://de.wikipedia.org/wiki/Carl_Jung
http://www.wku.edu/~jan.garrett/jung.htm
http://www3.bc.sympatico.ca/st_simons/arm03.htm
http://de.wikipedia.org/wiki/Deutscher_Monistenbund
http://de.wikipedia.org/wiki/Siegfried_der_Drachent%C3%B6ter
http://de.wikipedia.org/wiki/Siegfried_%26_Roy
http://www.transparencynow.com/welles.htm
http://maverickphilosopher.powerblogs.com/posts/1116517688.shtml
http://en.wikipedia.org/wiki/Don_Quijote
http://www.encyclopedia.com/doc/1G1-156090908.html
http://www.h-net.org/~cervantes/csa/articf01/pendleto.pdf
http://www.andinia.com/a23197.shtml
Ämnen jag vill beröra i inlägget är dennes s.k. internationalism och varför man lika gärna skulle kunna kalla honom tysk, dra en linje från en särskild tysk mystik. Från till exempel Eckhart, Boehme, givetvis Goethe, den store, via Schopenhauer och dennes mystiska österländska influenser som egentligen hämtats ur själva det tyska hjärtat till Haeckel till Deutsches Requiem (novellen, inte fluglorten) och till ett försvarande av fascismen, denna, framförallt ur idémässiga perspektiv, underskattade tradition och (vågar man erkänna det?) religion.
Att sedan knyta samman detta med modernitetens matematiska samhällsanalys (den så kallade spelteorin, uppfunnen av ungersk-amerikansk-judiske militäringenjören Von Neumann), men ur samma perspektiv som Pierre Menards försök att förbättra schackspelet med decimerat antal pjäser. Detta öppnar då upp för att med direkt vetenskaplig precision härleda det som vi i allmänhet benämner "samhälle" och dess nära stående förfall. Inifrån systemet, så att säga.
Borges ständigt återkommande listor, med namn ur skilda kulturer, men alltid en inte helt svårupptäckt men ändock mystisk, beröringspunkt vill jag även komplettera med en egen lista av namn som jag saknat i de noveller jag läst. Det är bekant att Borges uppskattade en språkfilosof som Mauthner, men även Tyska psykologer som Otto Weininger och Carl Jung hade jag till exempel velat se i en uppräkning över hur dessa tankar når en gräns av storhet och möter ett baksug. I denna moderna tid hade jag önskat se rena illusionister, som Orson Welles få en framträdande plats. För att markera syftet vill jag givetvis ha med Siegfried (sic!) & Roy. Men även för slutfasen typiska namn som Penn och Teller.
Slutligen skulle ett avsnitt om Borges speciella stil infogas. Hur den på alldeles egen hand sammanfaller, på ett närmast Krausianskt sätt (och därmed trots allt, ärligt, men tvärtemot), med den slapphet och uppgivenhet som sedan förra sekelskiftets envisa kraftansamling mot den kraftiga blåsten slutligen dött ut till att endast bli en lös idé, slarvigt genomförd och i stort sett utan verklig mening. Ett hafsverk. Och med en antydan mot något som helt enkelt saknas. Något ej existerande.
Här är jag nu. Är jag en bakåtsträvare, en reaktionär (rentav fascist? Hemska tanke i denna tid), en Don Quijote (så som författad av Cervantes, ej Menard) som väljer att samla kraft för att möta de förgörande vindarna och hävda att jag inte har skrivit detta planerade blogginlägg ännu?
http://de.wikipedia.org/wiki/Jorge_Luis_Borges
http://www.literatura.us/borges/deutsches.html
http://de.wikipedia.org/wiki/Ein_deutsches_Requiem
http://en.wikipedia.org/wiki/Chess_variant
http://en.wikipedia.org/wiki/Game_theory
http://en.wikipedia.org/wiki/Von_Neumann
http://en.wikipedia.org/wiki/Pierre_Menard_%28fictional_character%29
http://de.wikipedia.org/wiki/Otto_Weininger
http://de.wikipedia.org/wiki/Carl_Jung
http://www.wku.edu/~jan.garrett/jung.htm
http://www3.bc.sympatico.ca/st_simons/arm03.htm
http://de.wikipedia.org/wiki/Deutscher_Monistenbund
http://de.wikipedia.org/wiki/Siegfried_der_Drachent%C3%B6ter
http://de.wikipedia.org/wiki/Siegfried_%26_Roy
http://www.transparencynow.com/welles.htm
http://maverickphilosopher.powerblogs.com/posts/1116517688.shtml
http://en.wikipedia.org/wiki/Don_Quijote
http://www.encyclopedia.com/doc/1G1-156090908.html
http://www.h-net.org/~cervantes/csa/articf01/pendleto.pdf
http://www.andinia.com/a23197.shtml
Friday, March 2, 2007
Modernismens förbannelse
Låt oss för omväxlings skull leda vårt tänkande i förvirrade oklara banor. Som ett experiment.
Låt oss sålunda anta att modernisterna har rätt. Givetvis inte den avskyvärde Hegel. Eller vår tids vaga kopia (men givetvis ej desto mindre avskyvärd) Fukyama. Än har inte framsteget nått sitt slut. Varken i Preussen eller dagens snusknyliberala samhälle. Så mycket är säkert.
Men, låt oss söka våra tankar mot denna historiens ände. Var hamnar vi?
Där framsteget finns, där sticker också materialismen fram sitt fula tryne. I Sverige finns ingen obehagligare representant än Torbjörn Tännsjö. Hans osmakliga spekulationer i maskiner som reproducerar en människa atom för atom är ett ohyggligt exempel på detta. Men också, dessvärre, ett nödvändigt antagande för vårt fantastiska resonemang.
Antag att en sådan maskin skapas. I vetenskapens och framstegets namn skapas den för att kopiera en hjärna. Bara för säkerhets skull, om originalhjärnan till exempel skulle krossas i en av de planlösa rymdfärder som kommer att översvämma denna fruktansvärda framtid.
Vad skulle hindra att denna maskin ställs in så att den även kan generera hjärnor?
Varje gång en hjärna kopieras lagras den också som ett heltal. Det är informationsteknologiskt oundvikligt. Vi har därmed alla tänkbara hjärnor, till exempel hjärna 15382...3553 (ett otroligt stort tal givetvis), hjärna 15382...3554 osv. Hur många kan det finnas? Miljarders miljarder. Men ändock. Det krävs bara den allra enklaste aritmetik för att systematiskt återreproducera alla dessa hjärnor.
Med en sådan maskin, och med en sådan ideologi, utilitarismen (låt oss erkänna, det är ju där den onde demiurgen bakom andra finns; lyckosökeriet), skulle det inte bara vara ett tidsfördriv utan en plikt att skapa alla dessa hjärnor och med vetenskapens alla medel, skapa en så bekväm tillvaro som möjligt för dem. de kanske får vara anslutna till internet, med alla dess lyckostimulantia, i små glasburkar med näringslösning.
Vi talar nu om alla tänkbara hjärnor.
En av de hjärnorna är min. En annan din.
Det är där vi hamnar i slutändan av vårt tankeexperiment.
Låt oss därför redan nu bestämma möte denna ödesdigra dag i denna utilitaristiskt utopiska framtid för att då en gång för alla vederlägga denna vansinniga världsåskådning.
http://en.wikipedia.org/wiki/The_End_of_History_and_the_Last_Man
http://www.philosophy.su.se/personal/tannsjo.htm
http://en.wikipedia.org/wiki/Brain_in_a_vat
http://en.wikipedia.org/wiki/Transhumanism
http://www.mv.helsinki.fi/wadenstr/artiklar/finlandssvenskarnas.htm
http://www.indopedia.org/Arthur_Schopenhauer.html#Schopenhauer_on_Hegel
http://www.mngt.waikato.ac.nz/ejrot/cmsconference/documents/Marketing/hegel.pdf
http://hem.passagen.se/jimster/modernamonster.htm
Låt oss sålunda anta att modernisterna har rätt. Givetvis inte den avskyvärde Hegel. Eller vår tids vaga kopia (men givetvis ej desto mindre avskyvärd) Fukyama. Än har inte framsteget nått sitt slut. Varken i Preussen eller dagens snusknyliberala samhälle. Så mycket är säkert.
Men, låt oss söka våra tankar mot denna historiens ände. Var hamnar vi?
Där framsteget finns, där sticker också materialismen fram sitt fula tryne. I Sverige finns ingen obehagligare representant än Torbjörn Tännsjö. Hans osmakliga spekulationer i maskiner som reproducerar en människa atom för atom är ett ohyggligt exempel på detta. Men också, dessvärre, ett nödvändigt antagande för vårt fantastiska resonemang.
Antag att en sådan maskin skapas. I vetenskapens och framstegets namn skapas den för att kopiera en hjärna. Bara för säkerhets skull, om originalhjärnan till exempel skulle krossas i en av de planlösa rymdfärder som kommer att översvämma denna fruktansvärda framtid.
Vad skulle hindra att denna maskin ställs in så att den även kan generera hjärnor?
Varje gång en hjärna kopieras lagras den också som ett heltal. Det är informationsteknologiskt oundvikligt. Vi har därmed alla tänkbara hjärnor, till exempel hjärna 15382...3553 (ett otroligt stort tal givetvis), hjärna 15382...3554 osv. Hur många kan det finnas? Miljarders miljarder. Men ändock. Det krävs bara den allra enklaste aritmetik för att systematiskt återreproducera alla dessa hjärnor.
Med en sådan maskin, och med en sådan ideologi, utilitarismen (låt oss erkänna, det är ju där den onde demiurgen bakom andra finns; lyckosökeriet), skulle det inte bara vara ett tidsfördriv utan en plikt att skapa alla dessa hjärnor och med vetenskapens alla medel, skapa en så bekväm tillvaro som möjligt för dem. de kanske får vara anslutna till internet, med alla dess lyckostimulantia, i små glasburkar med näringslösning.
Vi talar nu om alla tänkbara hjärnor.
En av de hjärnorna är min. En annan din.
Det är där vi hamnar i slutändan av vårt tankeexperiment.
Låt oss därför redan nu bestämma möte denna ödesdigra dag i denna utilitaristiskt utopiska framtid för att då en gång för alla vederlägga denna vansinniga världsåskådning.
http://en.wikipedia.org/wiki/The_End_of_History_and_the_Last_Man
http://www.philosophy.su.se/personal/tannsjo.htm
http://en.wikipedia.org/wiki/Brain_in_a_vat
http://en.wikipedia.org/wiki/Transhumanism
http://www.mv.helsinki.fi/wadenstr/artiklar/finlandssvenskarnas.htm
http://www.indopedia.org/Arthur_Schopenhauer.html#Schopenhauer_on_Hegel
http://www.mngt.waikato.ac.nz/ejrot/cmsconference/documents/Marketing/hegel.pdf
http://hem.passagen.se/jimster/modernamonster.htm
Thursday, March 1, 2007
Kritik
Du är en av de svaga, degenererade.
Du är förfallet. Du är meningslösheten. Offer för den sk postmodernismen. Du är så undfallande, förnekande självkritisk att du måste tänka på dig själv i andra person för att ens orka med sanningen.
Men du är ju också bara ett tankefoster. Låt oss skrapa, på ytan.
Det finns ett ord, dolt under avskrädeshögar från moderna tiders hädare och homofiler som Majakovskij, Ayn Rand och Alexander Bard. Men med en bländande guldglans ända sen dess uppkomst (ja, alltings uppkomst) under Nietzsches levnad.
Jag .
Inget mer behöver sägas. Om du hävdar att det bara är ännu ett ord, utbyrtbart, "jag", som du inget har med att göra, så bemöter jag dig.
Med tystnad.
Du är förfallet. Du är meningslösheten. Offer för den sk postmodernismen. Du är så undfallande, förnekande självkritisk att du måste tänka på dig själv i andra person för att ens orka med sanningen.
Men du är ju också bara ett tankefoster. Låt oss skrapa, på ytan.
Det finns ett ord, dolt under avskrädeshögar från moderna tiders hädare och homofiler som Majakovskij, Ayn Rand och Alexander Bard. Men med en bländande guldglans ända sen dess uppkomst (ja, alltings uppkomst) under Nietzsches levnad.
Jag .
Inget mer behöver sägas. Om du hävdar att det bara är ännu ett ord, utbyrtbart, "jag", som du inget har med att göra, så bemöter jag dig.
Med tystnad.
Subscribe to:
Posts (Atom)